BIOGRAFIER

BAND MEMBERS, PAST and PRESENT




HASSE JONSSON
saxofon och tvärflöjt


Jag köpte min första saxofon som 14-åring och började i orkester som 17-åring. Från 1957 till 1961 spelade jag i Hasses Kvintett med Hasse Nyström på dragspel, Kurt Nyström (bas), Ove Widblom (trummor) och "Laggen" Lagerkvist (gitarr).  Jag var saxofonisten i bandet. Från 1961 till 1972 var jag medlem i bandet Quintet 61 med Erland Lundmark som orkesterledare och många olika konstellationer under dessa år. Från 1973 till 1977 spelade jag i Tord Janzéns orkester och därefter år 1978 till 1981 i bandet Högtryck.  På senare år kom Elmer Granlund tillbaka till "Stan" och startade Elmers Jazzkafé, vilket väckte ett nytt intresse för mig till jazzen. Spelade med Sivert Marklund i Organ Grinders, Jazzuiterna efter Acke Kärr, en av de främsta jazzmusikerna på 50-talet. Det känner vi alla till, vi "passionerade" gamla musiker.  Därefter spelade jag med Gösta Burman (dragspel), Harry Stenlund (bas), "Niska" Nilsson (trummor) och Torsten Mårtensson (gitarr) i PRO-bandet.  Nu idag spelar jag i Kåge River Jazz Band och även  Reunion där Torbjörn Ackelind var initiativtagaren att det blev av.  Medlemmar idag är P-O Moritz och jag (sax), Dick Grubbström (piano), Torbjörn Ackelind (bas), Kennet Nordvall (trummor) och Torsten Mårtensson (gitarr). Sedan utökades vi med Anna Lena Kanon, sångerska från Yngve Forsells, och Alf Burstedt (trumpet).  De flesta är ju gamla Skelleftebor.


GUNNAR STENMARK
trummor

Redan som liten pojke var jag facinerad av trumslageriet och 1 maj var en höjdpunkt, Då smög jag mej in i närheten av trumslagarna i musikkåren och gick hela vägen i majtåget. I dåvarande skola fanns det ingen musikundervisning på så sätt, att man fick lära sig spela nåt instrument, utan det var i så fall privat. Hur som haver, jag köpte mig 52 ett gammalt trumset med betoning på gammalt, och började öva virvlar. Jag fick en bra undervisning av Sven Andersson en av dåtidens mycket duktiga jazztrumslagare. 1953 startade vi, Nisse Fällman Alf Carlsson, numera Staflund, med flera en kvintett som började spela på bröllop och liknande tillställningar för att 54 börja spela ute på dans i Norr- och Västerbotten under namnet The Harlem Kids. Bandet ändrade sedermera namn, antal medlemmar och spelstil till Harlem Kids Dixieland Band. Efter lumpen skingrades bandet och vi slutad spela 58. Musikutövandet låg sedan nere till i slutet av 90 talet, då det var dags att gå i pension, från förvärvsarbetet. I bakhuvudet hade det alltid funnits med att börja om att spela, och då var det dags. Efter mycket sökande efter personer med ”rätt” musiksmak och instrument kunde vi år 2000 starta Kåge River Jazz Band, och vad kan vara skönare än, att vid 73 års ålder få göra det man tycker är en höjdare--- tillsamman med andra likasinnade---- få spela den musik man känner för.

BOSSE BROBERG
gitarr och banjo




Mitt intresse för jazzmusik började i tonåren. Jag lyckades få tag på skivor , så kallade stenkakor med bland annat Louis Armstrong, Bunk Johnson, Muggsy Spanier, Jelly Roll Morton, King Oliver, Bix Beiderbecke, med flera. Något av den stil som vi spelar i KRJB . Så man kan säga att cirkel är sluten! För sen blev det ju annan jazzmusik, typ swing, bebop, med mera. Började själv att musicera, bland annat på dragspel, gitarr och bas. Åren 1951-52 gjorde jag ”lumpen” i Stockholm på LV 3, som då låg på Linnegatan. Många högvakter blev det, men också många tillfällen att få spisa bra musik, bland annat på Nalen, Grönan, Nöjesfältet, samt diverse Jazzhak. Fick lyssna på Toots Thielemans, Carl-Henrik Norins, Thore Swaneruds, Thore Erhlings, med flera.  Hade även turen att få höra Andrés Segovia på Konserthuset. Passade på att ta gitarrlektioner av Sten Carlberg, en av Sveriges bästa gitarrister på den tiden. Väl åter i Skellefteå började jag först som gitarrist och sedan som bassist i Per Edbergs orkester . Basen blev sedan mitt huvudinstrument i  många år. Sedan blev det diverse olika orkestrar, bland annat Jonne Berggrens, Donald Lieds, Söderpojkarna, Milles, Ingemar Nilssons med Vanja, Ewergreens, Henrys, Mbl.se, egna gäng som Bo-laget, med flera. En hel del radiospelningar blev det också, bland annat med Jonne Berggren med flera. Några LP och CD har det också blivit med åren.                 
 KEEP SWINGING!


TOM SUH
trombon


När vi gick i femman fick man välja ett instrument att spela om man ville vara med i skolans band. Musikläraren från högstadiet lämnade ut en lapp till alla elever och man bockade av ett instrument från listan.  Jag tänkte spela trompet ursprungligen, men det fanns inte med och jag visste inte att coronett var nästan samma sak. Det blev således trombon i stället. Att spela i bandet ansågs som töntig på den tiden.  Som trombonist hade man få idoler på 70-talet.  Jag lyssnade i stället till Tommy Dorsey och Glenn Miller som pappa hade hemma på LP skiva.  Att lyssna på Big Band var egentligen ingenting att skryta om på skolan. Då kunde man råka illa ut. Vi hade en traditionell undervisning i musik där allt var skriven på noter. Man memorerade skalar och arpeggio. När man tänker tillbaka låter det ganska trist, men det var ändå ett bra underlag. Under gymnasietiden blev jag förtjust i trombonisten som spelade i rockgruppen Chicago. Det fanns liknande jazzrock grupper så som Blood, Sweat and Tears och Tower of Power som var också bra. På gymnasiet var jag med i "concert band" (varianter på popmusic, dvs "lugna favoriter"), orkestern, "marching band" (parader), "pit band" (musikaler) och jazzbandet. Jag slutade spela när jag gick ut gymnasiet och rörde trombonen i stort sätt inte alls i över 30 år.  Jag har dock alltid haft en stor intresse för musik, framför allt jazzmusik.  År 2005 fick vi biljetter till Nils Landgrens konsert på Anderstorp.  Jag satt längst fram bara några meter ifrån honom och blev helt imponerad och väldigt inspirerad. Senare samma år köpte jag en ny trombon.  Dessvärre spelade jag ingenting fram till 2009 när jag träffade Gunnar Stenmark.

OVE LUNDSTRÖM
bas

Jag är född 1942 i Svarttjärn utanför Lövånger och tänker skriva några rader om mitt förflutna som musiker. Efter gymnasiet gick jag Framnäs musikhögskola för att studera klassisk musik och spelade kontrabas i Orkesterföreningen.  Jag var inspirerad på den tiden av pianisten Oscar Peterson och dansken Niels-Henning Ørsted Pedersen. Efter lumpen började jag spela bas och kontrabas i Acke Kärrs dans och jazzband från 1960 fram till 1967 och sedan Bengt-Eriks Showtett fram till 1973.  Senare ombildades gruppen till Snubbarna och därefter 1980 omvandlades till Högtryck med samma kärnmusiker med gästsoloister som Hayate Kafé och Tre Damer.  Jag har varit med som jazzbasist i olika sammanhang tillsammans med Dick Grubbström och andra Skellefteå musiker och varit medlem i Skellefteå Orkestersikkår och Skelleteå Orkesterförening.  Jag har spelat de senaste 3 åren som medlem i KRJB.






ANDERS WIKSTRÖM
trumpet


Min musikaliska bana började i Munksund i ortens egen hornmusikkår som tolvåring.Eftersom de flesta i min familj spelade olika instrument föll det sig ganska naturligt att även jag skulle lära mig att spela på ett blåsinstrument, i detta fall en ventilbasun.
Efter ett antal år fick jag avancera till att spela på trumpet . När jag vid nitton års ålder lämnade hembygden följde visserligen trumpeten med, men den fick ligga på den såkallade hyllan i ca 25 år.
Efter ett intensivt arbete med att smörja upp ventiler och byglar inträdde en period med relativt mycket övande och träning på trumpeten och i mitten av 80 talet började jag spela med en grupp med namnet JAZZÅ, vari ingick sådana storheter som Hasse Burlin, Stig Niska Nilsson och Harry Stenlund. Mitt arbete med mycket resande och bortavaro gjorde dock att tid för övningar och spelning blev svårt att klara av, varför trumpeten fick åka upp på hyllan igen.
Vid tiden för mitt utträde ur arbetslivet blev det åter dags att på allvar börja musicera i min egen kammare, och 2001 kom det stora genombrottet och lyftet när jag fick erbjudande att spela med KÅGE RIVER JAZZ BAND visserligen med det förbehållet att jag skulle lämna trumpeten och gå över till att spela på ventilbasun, jag behövde ingen lång betänketid eftersom jag insåg att detta var mitt livs chans att påbörja min något försenade (25 år) musikaliska karriär.
Efter några år på ventilbasunen så slutade vår ordinarie trumpetare, och då föll det sig ganska naturligt att jag skulle återgå till att spela trumpet, och så är det numera.

Det är för mig väldigt häftigt att varje vecka få träffa och spela med så begåvade musiker som finns i KRJB och att få spela den musik som man älskar, och få möta en publik som uppskattar det vi spelar.